Betraktelse: Ett är nödvändigt
I helgens texter, som är aktuella på så många plan, ser vi att människan både har andliga och fysiska behov som behöver fyllas, och Gud fyller båda dessa.
I Nehemja 9 påminns vi hur Gud var med israeliterna i fyrtio år i öknen. Det är som om vi skulle ha påbörjat en vandring 1981 ända tills idag nu 2021! Molnet och elden är en bild av den helige Andes ledning, men gav dem inte bara andlig mat, han försörjde även deras fysiska behov med mat och kläder.
I Apg 20 stannar Paulus till i staden Miletos längs med Turkiets västra kust. Paulus är på väg till Jerusalem med en insamlad hjälpgåva tillsammans med flera representanter från olika församlingar, det är Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Även Lukas (Apostlagärningarnas författare) är med och han skildrar berättelsen med många detaljer.
Från Miletos skickar Paulus bud efter församlingsledningen i Efesos. Han hade tvingats lämnat dem ganska hastigt efter upploppen som framgångarna hos evangeliet orsakat där för något år sedan. Det var fyra år tidigare som Paulus kom till Efesos där han blev kvar i tre års tid, se Apg 20:31.
Söndagens text kommer från slutet av Paulus känsloladdade möte med församlingsledningen från Efesos. Han vet att det är sista gången han ser dem så det blir ett smärtsamt avsked, se vers 36-38. Han överlämnar dem åt Gud och Bibeln, som har kraft att bygga upp. Paulus säger också hur han aldrig varit ute efter deras pengar och tillgångar. Han har försörjt sig själv och skriver i vers 35: I allt har jag visat er att ni genom att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga (fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sade: 'Det är saligare (mer glädjefyllt) att ge än att få.'
I svenska mått kan det nästan verka lite arrogant av Paulus att peka på sitt eget liv och vad han har gjort, men det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se Jak 2:14-26. Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se Matt 23:3. En sann ledare måste kunna säga: "Gör som jag i allt", om budskapet ska vara trovärdigt. Säger man t.ex. att man vill hjälpa flyktingar på plats, så måste man ha gjort det med egna medel om orden ska vara trovärdiga.
Texten från Matt 6 är hämtat mitt från Bergspredikan. Den både börjar och slutar med uppmaningen: Gör er inga bekymmer. Det finns mycket vi kan oroa oss för, men Jesus uppmanar oss att inte göra det. Jesus har just tagit två exempel där han säger se på fåglarna och liljorna. Grekiska ordet för se betyder att studera noggrant. När man tittar närmare på fåglarna så är det sant att de inte sår och skördar, men de är inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn när vi lovsjunger Gud och arbetar med våra händer för vårt levebröd.
Baserat på den vissheten och vilan säger han att vi ”därför” inte ska göra oss några bekymmer. Söker vi först hans rike och hans rättfärdighet, som inte består av mat och dryck, dvs. yttre regler utan är rättfärdighet, frid med Gud och människor och glädje i den helige Ande, se Rom 14:17, då kan vi vara trygga att Gud har omsorg även om våra fysiska behov!
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
