Betraktelse: Trons kraft

Ordet tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man lite vagt hoppas och tror på något, men kan inte säkert veta. En sådan ”jag-hoppas-kanske-tro” ger upp så fort den stöter på minsta lilla problem. Biblisk tro är däremot en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1). I en sådan tro finns det inga hinder. I en sådan tro, tillit och förtröstan på Jesus finns det kraft!

I söndagens text från Mark 12 sitter Jesus mitt emot offerkistorna i kvinnornas förgård. Anledningen till namnet är att det är den del av templet där både judiska män och kvinnor fick röra sig. Icke-judar hade inte inträde dit, se t.ex Apg 21:28. Runt templet längs med den en meter höga skiljemuren fanns skyltar med texten: "Ingen främling får beträda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden." Hittills har två varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum (till vänster på bilden). Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum (högra hörnet).

Enligt judiska källor fanns det tretton trumpetformade behållare i kvinnornas förgård, alla för olika välgörande ändamål. Jesus studerade hur folket lade ner pengar där. En kvinna fångar Jesus uppmärksamhet. Hon hade drabbats av livet, hade förlorat hennes man och var fattig. Markus skriver hur hon lade ner två lepta.

Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Eftersom Markus skriver för läsare i Rom och den västra delen av Romarriket förklarar han att två "lepta" motsvarade en "quadrans". Detta var den lägsta myntvalören i den delen av Romarriket och värdet var 1/64 av en denar.

Jesus kallar till sig sina lärjungar och säger i vers 43: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom, lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan. Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt hon hade, även det hon skulle leva av."

Jesus skriver att hon har drabbats av fattigdom. Det kan faktiskt vara så att hon drabbats av religiösa lurendrejare. Det är värt att notera att just innan dagens stycke har Jesus undervisat och varnat för fariséernas hyckleri i vers 40: "De slukar änkornas egendom (hus) och ber sedan långa böner för syns skull. De ska få en hårdare dom."

Kvinnan hade kunnat varit bitter över hur livet hade utvecklat sig. Hon hade kunnat jämfört sig med de som gav mer och känt att Gud inte såg hennes gåva. Istället är hon i templet tillsammans med andra och tillber, hon ser hon upp till himlen, hon ger till Guds ära och hennes hjärtas motiv var rätt - det var något som fångade Jesus uppmärksamhet.

En fråga som är relevant att ställa är: Fångar mitt engagemang och givande Guds ögon?

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter