Betraktelse: Jesus är vårt hopp

Till vem sätter vi vårt hopp? Det är en bra fråga. Är det andra människor, staten, pensionsfonder, läkare, familj, församlingen… eller räcker Jesus?

I söndagens text från Johannes kapitel 5 möter Jesus en man som varit sjuk i 38 år. Här börjar en sektion i Johannesevangeliet där de bibliska högtiderna har en central roll (en icke namngiven högtid i kap 5, en påskhögtid i kap 6, en Lövhyddohögtid i kap 7-10, Tempelinvigningsfesten i kap 10 och en avslutande kommentar att nästa påsk är nära i kap 11).

Det finns en intressant detalj i Johannes beskrivning att nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar. Fårporten och dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder "nådens hus" eller "strömmens hus". Att Johannes använder verbformen "nu finns det" betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se Neh 3:1-2; 12:39; Jes 7:3.

Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade "fem pelargångar" förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten – totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.

Siffran 38 år klingade välbekant för Johannes judiska läsare. Det var lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Sered, se 2 Mos 2:14. Det hade verkligen varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.

Invanda mönster påverkar nog oss människor mer än vad vi tror. Ibland hör vi också inte riktigt vad någon säger. På frågan ”vill du bli frisk” kommer ett långt svar på varför han inte blivit helad tidigare. Det är andra människors fel…

Det som är fantastiskt med den kristna tron är människosynen. Jesus kan göra verklig skillnad och (om)vända ett liv. För en ateist som inte räknar med Gud, finns det inte mycket hopp om att något ska kunna förändras. Det leder ofta till en cynisk världsbild och en hednisk livsfilosofi. Den som själv fått möta Jesus vet det mötet kan förvandla en människa. En girig Sackeus kan bli en generös givare, en selot som var med i motståndsrörelsen kan i stället börja ivra för Jesus, ett hopplöst fall vid Betesdadammen kan bli ett vittne om Jesu nåd, osv.

Jesu ord vid nådens hus: ”Res dig upp, ta din bädd och gå” var livsförvandlande och talar också till oss idag.

Vad behöver du och jag resa oss upp ifrån? Vilka ursäkter har vi haft? Vilken bädd som vi haft vår trygghet i ska vi lyfta upp? Vilken riktning kallar Jesus oss att gå?

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter