Betraktelse: Efterföljelse
Att följa Jesus handlar om att sätta honom främst på alla områden. Det är inte alltid Guds Ord ligger i linje med samhällets värderingar och opinion. Detta är något Amos får uppleva.
Bakgrunden till texten från Amos 7 är att Israels kung, Jerobeam, har inrättat dyrkan av avguden Baal i staden Betel, se 1 Kung 12:32. Amasja är den ledande prästen där som även verkar ha haft politiskt inflytande över den regionen. Amos har precis levererat tre profetior där den sista nämner att de höga offerhöjderna ska bli öde, se 7:1-9. Detta upprör baalsprästen Amasja som både smutskastar Amos inför kungen och försöker skrämma Amos till tystnad.
I söndagens episteltext påminner Paulus Thessalonikerna om hur de hade välkomnat honom, Silas och Timoteus. Strax innan de kommer till Thessalonike hade Paulus och Silas arresterats i Filippi och utan åtal blivit slagna och fängslade. Trots detta prisade de Gud och sjöng lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte säkert Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23.
Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna på grund av ny förföljelse, se Apg 17:1-10. Han fortsätter söderut till Korint där han stannar 1,5 år. Det är under den perioden som han skriver de två breven till församlingen i Thessalonike.
När Thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att Paulus besök inte varit förgäves. En litterär detalj i detta brev är att Paulus ofta listar tre saker i följd. Några exempel från texten är:
V3 - Bakom vår uppmuntran finns inte:
• lögn (villfarelse, falska läror),
• orenhet [felaktiga orena motiv som egen vinning och makt]
• svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).
V5-7
• Vi uppträdde aldrig med smickrande tal…
• Vi agerade inte med dold girighet som motiv…
• Vi sökte inte mänsklig ära…
I söndagens text från Matteus 16, direkt efter att Jesus förutsagt sin egen död, talar han också med lärjungarna om lärjungaskapets krav. Det är en paradox att när vi vågar lämna vår egen strävan och överlämnar oss till Jesu vilja, det är då vi vinner det verkliga livet och får uppleva Guds livskvalité!
Här följer vers 24-27 i Svenska Kärnbibelns expanderade översättning:
24Sedan sa Jesus till sina lärjungar:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda] och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' i samband med efterföljelse, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20-23. Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller vandra tillsammans på vägen med.]
25För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv, ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det, men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.
[Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i vers 25-26, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 24 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se Matt 5:3-12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i Matt 6:19-24 där Jesus förklarar att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
26Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
27Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
