Betraktelse: Efterföljelse

Att följa Jesus handlar om att sätta honom främst på alla områden. Det är inte alltid Guds Ord ligger i linje med samhällets värderingar och opinion. Detta är något Amos får uppleva.

Bakgrunden till texten från Amos 7 är att Israels kung, Jerobeam, har inrättat dyrkan av avguden Baal i staden Betel, se 1 Kung 12:32. Amasja är den ledande prästen där som även verkar ha haft politiskt inflytande över den regionen. Amos har precis levererat tre profetior där den sista nämner att de höga offerhöjderna ska bli öde, se 7:1-9. Detta upprör baalsprästen Amasja som både smutskastar Amos inför kungen och försöker skrämma Amos till tystnad.

I söndagens episteltext påminner Paulus Thessalonikerna hur hade välkomnat honom, Silas och Timoteus. Strax innan de kommer till Thessalonike hade Paulus och Silas hade arresterats i Filippi, och utan åtal blivit slagna och fängslade. Trots detta prisade de Gud och sjöng lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte säkert Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23.

Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna på grund av ny förföljelse, se Apg 17:1-10. Han fortsätter söderut till Korint där han stannar 1,5 år. Det är under den perioden som han skriver de två breven till församlingen i Thessalonike.

När Thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att Paulus besök inte varit förgäves. En litterär detalj i detta brev är att Paulus ofta listar tre saker i följd. Några exempel från texten är:

V3 - Bakom vår uppmuntran finns inte:
• lögn (villfarelse, falska läror),
• orenhet [felaktiga orena motiv som egen vinning och makt]
• svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).

V5-7
• Vi uppträdde aldrig med smickrande tal…
• Vi agerade inte med dold girighet som motiv…
• Vi sökte inte mänsklig ära…

I söndagens text från Matteus 16, direkt efter att Jesus förutsagt sin egen död, talar han också med lärjungarna om lärjungaskapets krav. Det är en paradox att när vi vågar lämna vår egen strävan och överlämnar oss till Jesu vilja, det är då vi vinner det verkliga livet och får uppleva Guds livskvalité!
Här följer vers 24-27 i Svenska Kärnbibelns expanderade översättning:

²⁴Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill bli min efterföljare måste han förneka sig själv (glömma bort sina egna själviska intressen) och ta upp sitt kors och följa mig [hålla sig till mig, följa mitt exempel, och om det behövs också lida för min skull]. [Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' bildligt talat, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20-23.] ²⁵ som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds livskvalitet]. [Grekiska 'psuche' betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 25-26. Att 'förneka sig själv' i vers 24 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare borde ha en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek han känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se t.ex. Matt 6:8; 6:26; 7:11; 18:4. Bergspredikan börjar med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se Matt 5:3-12. Utifrån vers 26 'att vinna hela världen' handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i Matt 6:19-24 där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.] ²⁶ hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (sin själ) [sitt välsignade liv i Guds rike]? ²⁷Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter