Lukas skriver detaljerat hur judar från femton olika regioner får höra om Guds underbara gärningar på sina egna språk (grekiska ”glossa”). Allt detta skedde vid niotiden, tiden för morgonbönen i templet. Det verkar uppstå visst tumult och folket häpnade. Samtidigt gjorde sig några också lustiga över dem anklagade dem att vara berusade.
Då trädde Petrus fram, tillsammans med de andra elva, och tog till orda. Ett ovanligt grekiskt ord används här i Apg 2:14 - "apophthengomai". Detta ord beskriver att tala högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt.
Petrus vill vara tydlig med vad det är som sker. Han förklarar hur detta är uppfyllandet av Joels profetia (Joel 2:28-32). Människor hade frågor om den Helige Ande - och de får sina frågor besvarade.
Det är intressant att se hur Petrus inte bara stannar vid att de troende ska få en bra "härlig känsla" och vara fyllda utav den helige Ande. Han går vidare och berättar hur Gud kommer att göra mäktiga ting som inte kommer att gå någon människa förbi, och den sista meningen i hans inledning är:
"Då ska var och en som åkallar (frågar, ropar efter, tillber) Herrens namn bli frälst." (Apg 2:21)
Den första predikan på pingstdagen är en tydlig och balanserad predikan om behovet av både den Helige Ande och vårt behov av omvändelse och frälsning.
Som resultat av detta står det i vers 37-39 hur orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Vad skall vi göra?" Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla."
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
Välj ett datum
idag tisdag 18 mars, 2025
Sidan använder cookies för att spara den valda översättningen för länkar.
