Betraktelse: Möte med den uppståndne

På annandag påsk handlar evangelietexterna om de olika mötena med den uppståndne Jesus.

I texten från Lukas är det nu söndag kväll. Emmausvandrarna har återvänt till Jerusalem och berättar om sitt möte med Jesus och vi förstår att man samtalar fram och tillbaka om hur det kan ligga till. Kvinnornas rapporter och så nu de två lärjungarna från Emmaus som också känt igeno honom när han bröt brödet.

Då står Jesus mitt ibland dem. Han hälsar med den vanliga judiska hälsningsfrasen – frid över er.

Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus. Men i vers 37 står det att de blev rädda och skräckslagna och trodde att de såg en ande. Jesu svarar: ”Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan? Se mina händer och mina fötter, det är jag själv. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har.”

Trots att de rent fysiskt kan ta på honom har de svårt att tro! Jesus ber dem då ge honom något att äta, och de ger honom en bit stekt fisk.

På samma sätt som Jesus hade öppnat ögonen för Emmausvandrarna om vad som stod i skrifterna om honom. Jesus nämner Mose lag, profeterna och psalmerna. Några av de passager som Jesus tog upp kan vara de föreslagna texterna från 5 Mosebok och Psalm 16.

I 5 Mos 18:15 talas om en profet som ska komma som är lik Mose.

Psalm 16:10 talar profetiskt om Jesus som även då han blev dödad på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå:
Du ska inte överge mig i dödsriket (Sheol, de dödas plats, helvetet), du låter inte din trogne (den helige) se avgrunden. Du visar (förklarar, tillkännager, kungör) livets väg inför ditt ansikte. Det är överflöd av stor glädje och ständig ljuvlighet för evigt vid din högra hand.

Både glädje och ljuvlighet är i grundtexten i plural. Det betonar att det är mycket glädje och ljuvlighet i Guds närhet!

Det är uppmuntrande att tro kommer från Guds ord, inte fysiska manifestationer. Lärjungarna hade levt flera år tillsammans med Jesus och fick också se honom uppstånden – ändå tvivlade de. Det som fick dem att tro var de profetiska orden blev levande. Samma ord finns tillgängliga idag i våra Biblar!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter